Ringa in mig om du kan,

jag duckar varje beskrivning, lyfter andra stenar.

Storasyster, lillasyster, född i skymningen på årets mörkaste dag.

Klart att jag sökte mig mot ljuset, vande mig vid mörkret.

Klart att jag valde teatern.

Hur syns en gestalt mot bakgrunden? Ursprunget. Språnget.

Farmor bodde i Husby. Från köksfönstret ser jag huset där hon dog.

Ett tigande dagisbarn över asfalten, ett ostyrig yrväder i radhuskvarteren,

tassar som en lokatt bland hermelinerna på Södermalm.

Snällsynt, snabbtänkt, skygg.

Om natten rabblar jag oskrivna regler som ett rinnande vatten.

Om dagen har jag vett att bryta mot etiketten. Och att inte.

En tonårsmorsa med segelbåt och flakmoppe.

En löjtnant med chockerande språkbruk.

Elden? – Ha! Större än Strindbergs.

Längtan är det vackraste jag vet.

Jag vet hur man skiljer sig och hur man bygger en trädkoja.

Jag har suttit fast i ett vrak, seglat i Eldslandet, stakat Vasalopp med bruten tumme.

Sen köpte jag herrgård i Sörmland för att bevisa att tillit bygger världen.

Om jag är godtrogen är det med flit.

Vet hur man går vidare. Och hur man stannar kvar.

Kan hålla käft. Eller slänga.

Jag är bra på att lita på ovissheten.

De säger att jag har problem med auktoriteter,

jag säger att auktoriteter har problem med mig.

Jag kan gå med på spretig, eftersom jag är fokuserad.

All denna kunskap. Nu kommer den.

Inte visste jag att alla dessa smala stigar av olönsamma utbildningar

hela tiden var på väg åt samma håll.

Skådespeleri, dramatik, idéhistoria, projektledning, kreativt ledarskap, gestaltterapi.

Det viktigaste har jag lärt mig på rasterna.

 Välkommen!